Hallå.

Min bantning går trögt och innan middagen hos Anna och Pelle (och Viktor, men han var ju inte vaken) igår fick jag ett vredesutbrott över valkar och fet röv. Jag är lite moody då jag går på avgiftning av artificiella hormoner. Det har liksom visat sig att hormoner är något min kropp i allra högsta grad klarar att producera själv. Beror på vad man ska ha dem till dock. För psykiska kollapser och utskällningar funkar mina egna och pga av min dåliga personlighet och finniga hy behöver jag inte heller oroa mig över de som skall skydda för annat. Ingen vettig man kommer frivilligt i min väg för tillfället så befruktning är inte på tapeten.

Igår diskuterade Jakob och jag vem av oss som egentligen är tjockast. Jakob påstod att om han piercar in ett ankhuvud i naveln tror folk att han är påväg till poolen och saknar simkunskaper. Det är såklart inte sant men det gör det ju inte mindre roligt.

klart man ska ta sig ett järn efter middagen efter en veckas kneg

Igår avböjde Peter och jag utekväll då vi ville ta det lugnt och äta middag som vuxna människor.

Vi åt scampi och drack vin och livet var härligt. Så vi tog oss lite påfyllning, men det var så trevligt att vi var tvungna att ösa ännu lite mer i glasen. och så lite till. Innan vi visste ordet av så var bag in boxen slut och vi fick leta i skåpen. Eftersom vi inte hade ngt att blanda drinkar med hittade vi tillslut en flaska fint bubbel vi fått av Anna och Pelle när vi flyttade in. Jag hade sparat den för att ha till ett särskilt tillfälle och det tyckte vi sannerligen att det var igår. Förlåt Anna och pelle att jag inte minns att jag drack den...förlåt att jag bara minns när den kom ut igen...Det var en märklig kväll för både Peter och jag blev gräsligt på kanelen och fylleringde ovan nämna vänner samt Rebecka och John. Till sist var jag tvungen att lägga på då jag inte längre kunde uttala orden, så vi fick gå och lägga oss istället...ja efter att jag hängt över hinken ett tag. Det var lite ångest i morse men vi var åtminstone hemma...

Fylla på vitt vin på lördagskvällen på riktigt trevligt medelklassmanér. Vi slogs inte iallafall.

Det är ju tur.

Yogaguru goes Baryton

A, ville gärna säga att jag börjat träna igen. Fatta 5 kg späck över jul. Det är tillochmed duktigt jobbat för att vara jag. Näääää säger ni....jooooohoorå säger jag. Fläskfian.

Iallfall. Jag vet att man inte bränner så mkt på yoga men jag gick dit iallfall...Combatpasset var helt omöjligt att få tid på nu när alla nyårslöften skall infrias.

Jättegullig yogafröken som i början verkade helt normal. eller ja, hon hade någon konstig dialekt.

Jag vet att man inte skall kasta sten i glashus men det lät som att hon skapat sig den själv. Som en blandning mellan finlandsvenska, hälsingemål och något värmlandsaktigt...nåväl

Det som fullständigt fick mig att freaka ur var att hon under själva yogaklassen..alltså inte överhuvudtaget innan el efter, varierade ljudstyrka och mörkhet på rösten på de mest konstiga ställen. Från ljus flickröst till apstark barry White mitt i en mening.

typ: och så sträcker vi på RYGGEN OCH TAR DJUUUUUUUPA andetag, sådär JAAAAAAAA.

Det KAN KÄÄÄÄÄNNAS lite konstigt MEEEN är en JÄÄÄÄÄTTEBRAAAAA ÖVNING...så. bra JOBBAT.

Det kanske inte låter så farligt man var fucking bananas kan jag berätta. Och jag kunde inte låta bli att flina för jag kan inte vara ensam om att ha märkt det för det var heeeeelt stört.