måndag 29 september 2008

mera dansing


Idag ska jag på min fjärde magdanslektion. Tjoho.

Det är nedrans roligt men fan så svårt.

Det är fett med fria själar som ni förstår, men jag var liksom förberedd och hanterar det lite bättre än vanligt. Vår fröken är så fri, så fri, med sin kajal och fladderbyxor. På deltagarna i övrigt har jag noterat följande frisjälattribut:

* Grönt nagellack

* Sjalar som inte har något syfte utan mest markerar olika kroppsdelar

* Tendens till fridans före och efter pass.


Själv har jag adidasbrallor och är ofri som vanligt. Dock är jag även oerhört ofri i höfter och axlar vilket innebär att jag inte presterar lika bra som de som har lite mer mobila leder (och sinnen)


Det är tråkigt och trots att jag över varje dag till rytmisk arabisk musik så sker inga förbättringar. Vilket skämt till kropp.

söndag 28 september 2008

discodansing


Efter 8 månaders träda har kärringen varit på disco.

Jag går fan aldrig ut..aldrig någonsin. Har inte ens sett avenyn i lördagsbelysning sedan urminnes tider och blev därför förvånad och lite rädd. Mycket mer folk än i vårt vardagsrum kan jag meddela. Först var vi hemma hos Jenny och gjorde trygga grejer som att äta kärleksmums och dricka rödvin..sånt kan jag fortfarande, tufft nog. Sen åkte vi till tranqilo och fick stå i kö i evigheter eftersom vi naturligtvis inte hade ngt fräsigt vipkort. Jag hade asmkt läppstift men fick inte gå före för det..Jävligt trevligt ställe dock, även om svettlukten låg som dimman över Lützen. Men folk dansade som galna och det var rätt trevligt..undrar om det var droger inblandat...det hade kännts lite spännande. Jenny gnällde över att hon aldrig någonsin fått droger i sin drink..Hon har ändå varit ute skitmkt och ställt glaset jättelångt bort i hopp om kanske lite roppa, men icke då...Ja livet är orättvist.

onsdag 24 september 2008

Back again

Jag vet att jag varit off från bloggen ett längre tag. Tänkte att jag skulle vara lite svårfångad och låta er sakna mig lite. Läste det tipset i "the rules"

Idag lurar jag på lite olika saker.

Ni vet att jag avskyr statliga värk. Nu vet jag en annan sak jag är lite skeptisk till. SFI (Svenska för invandrare) Jag tror att de lär ut lite märkliga saker på samma sätt som de gamla engelska läroböckerna gjorde. (yes mr Smith, its raining cats and dogs) Jag, och inte bara jag, har tänkt på att när nyinvandrade ringer till kontoret för att söka jobb, finns en märklig gemensam nämnare. Ingen säger Hej utan alla säger Hallåhej! Vem har lärt dem det och varför? Det är ju inget fel så, men lite konstigt är det allt. Typ lite käckt.

Jag har varit sjuk skitlänge och inte kunnat träna. Men idag skärpte jag till mig och gick på yoga vilket var asjobbigt. Det går en sån där riktig yogakatt i min grupp. Hon är frisjälig på ett fräckt småstadssätt och hon är ungefär 10 gånger vigare än jag. Men idag hade hon med sig en burk läkerol salvi med till lektionen och det är ju inte halstabletter som ju alla vet utan snarre kort och gott. Innan passet hällde hon ut en hög läkerol på sin yoga matta som hon lite lätt och ledigt snaskade på under passet? Eh, vad är det om?

söndag 7 september 2008

Sjuk?! nähä då.


Alla som känner mig vet att jag ser ner på sjuka människor. Jag anser mig vara en lite bättre människa än dem nämligen. Nej, inte kroniskt sjuka och svårt sjuka utan det där vardagsjamsandet men lite ont i halsen här och lite hostelihostig där. Fan, skärp er..jag menar det!

Nu får jag dock äta upp mina hånfulla blickar och snusförnuftiga kommentarer i stil med " Tänk dig frisk" och dyl som jag brukar reta upp mina vänner med. För jag har varit sjuk i helgen..jajamensan. Ont i huvudet, kladdiga ögon och halsont. Låg hemma hela dagen igår och kollade på hela första säsongen av "Weed". Men minns för all del att det var lördag igår. Då får man vara sjuk...Jag satt som en annan mumrik på jobbet i torsdags och fredags och var hård och tuff. Min chef tyckte jag borde gått hem och jag log med mitt mest härdade leende och klämde på bästa martyrsätt fram att Nehej...det går såå bra så. Ärligt talat, sa min chef...Erkänn! Du är bara jävligt snål. Och det är dagens sanning. Vem fan har råd att vara sjuk...jag tänker så här..Gå till jobbet, stå ut, smitta alla dina kolleger om du måste, gå hem och lägg dig sen. Då kan du köpa ett par snygga skor när lönen kommer för den tusing du hade missat om du låg hemma och jamade. zero sjukdagar so far...SÅ skall en slipsten dras!!!! Det verkar dock bara som om det är jag som tycker att jag skall ha en tapperhetsmedalj för detta. Får aldrig beröm el så...Det tycker jag är könstigt...Här är man ett föredöme och allt!!!!


måndag 1 september 2008

datanörden- vår allra bästa vän.


Jag är tillsammans med en datanörd. Snygg förvisso, men ändå datanörd. Peter kan sitta i timtal och välja vilken fräck bild han skall ha som skrivbordsunderlägg på sin dator.


Men är man proffesionell datanörd får man aldrig vara ledig från jobbet. Alltid är det ngn vars hårddisk nyss kraschat. Peppe fixar biffen, Peppe laddar hem musik på I poden, Peppe installerar brandvägg och förklarar för pappa att han ändå behöver släcka stearinljusen innan han går och knyter sig. Ikväll ringde min bror och behövde hjälp. Peter är oftast rätt less på att fixa andras datorer men nu blev han lite uppiggad vilket som sagt är ovanligt vid supportsamtalen. Jag hörde på honom att han höll på att knäcka sig för att inte garva läppen av sig och när de lagt på berättade han att brollan dragit på sig 2700 virus på sin dator. Rent tidsmässigt är detta dåliga nyheter för Peter. Humormässigt var det tydligen obetalbart. Han var tvungen att skvallra för en kollega som också gladde sig ngt oerhört. Nu kommer Peppe bli poppis på sin IT-avdelning imorgon för att han har såna roliga släktingar.