Hej.
För er som undrat har jag överlevt kickoffen med företaget. Mot alla odds kändes det ibland som. Vi var borta från tor till sön och alla ni som tycker att det verkar gött kan ha i åtanke att vi bodde sex i varje stuga, blandat från kontoren och delade rum stora som frimärken. Jag hade iofs tur och fick dela med ett par av sthlmskontorets raraste tjejer men ändå .....pärs!
Men nu skall vi backa bandet och inte gå händelserna i förväg, för då finns risken (el chansen snarare) att ditresan glöms bort. 4 glada kolleger som i ett kritsikt ögonblick bestämde att ta med karta var överskattat och onödigt....hallå, kommer man till partille så är det väl skyltat resten. Eller? Det var det inte...Däremot stod det Mora på en skylt efter Mariestad och det tyckte någon lät lämpligt då det ju typ ligger i närheten...Tyvärr råkade vi köra förbi och efter att snillen spekulerat en stund bestämde vi oss för att det säkert inte var rätt väg och om det var det skulle vi säkert få en ny chans...Så då bestämde vi att sikta mot Vansbro och glömde sedermera bort alltihop när vi fastnade i ett samtalsämne om roliga saker kandidater sagt el gjort. Linda kände dock ett inre (förnuftigt) tvång att älta hela saken några gr så ibland tog vi upp vägdiskussionen igen. Då sa jag att de här byggnaderna utan för Örebro kände jag igen...säkert från när jag åkt till Sälen ngn annan gång. Jamendåså sa de andra och lät sig lugnas. Jag var nöjd med min halvlögn då jag tyckt diskussionen varit trist. Vansbro lyste dock med sin frånvaro och vi började få svettmustasch. Vi stannade därför på Statoil utanför Köping för att kissa och tänka lite. Trots oro i leden struntade vi dock i att köpa en karta el fråga ngn klok på macken. Men då vi hade kass magkänsla ringde vi runt lite och tack vare Peter kunde vi upptäcka att vi tagit en smärre omväg....på ynka 17 mil totalt. Så kan det gå när en blind leder en blind. Vi bestämde dock att det var ett minne för livet och håller krampaktigt fast vid att Det var en POSITIV läxa.
Vi kom fram assent förstås och då är det alltid mysigt att krypa ner bland främlingar efter att få höra samma främlingar skita sönder toan.
Tyvärr hade mina rummisar en obehaglig upplevelse på natten då jag hade den goda smaken att tala i sömnen. Jag ropade till dem och frågade om de letade efter överlevande vilket jag anser var charmigt. De verkande tycka att det var lite konstigt.
Ev berättar jag mer om kickoffen vid senare tillfälle...jag skall bara bearbeta det först
För er som undrat har jag överlevt kickoffen med företaget. Mot alla odds kändes det ibland som. Vi var borta från tor till sön och alla ni som tycker att det verkar gött kan ha i åtanke att vi bodde sex i varje stuga, blandat från kontoren och delade rum stora som frimärken. Jag hade iofs tur och fick dela med ett par av sthlmskontorets raraste tjejer men ändå .....pärs!
Men nu skall vi backa bandet och inte gå händelserna i förväg, för då finns risken (el chansen snarare) att ditresan glöms bort. 4 glada kolleger som i ett kritsikt ögonblick bestämde att ta med karta var överskattat och onödigt....hallå, kommer man till partille så är det väl skyltat resten. Eller? Det var det inte...Däremot stod det Mora på en skylt efter Mariestad och det tyckte någon lät lämpligt då det ju typ ligger i närheten...Tyvärr råkade vi köra förbi och efter att snillen spekulerat en stund bestämde vi oss för att det säkert inte var rätt väg och om det var det skulle vi säkert få en ny chans...Så då bestämde vi att sikta mot Vansbro och glömde sedermera bort alltihop när vi fastnade i ett samtalsämne om roliga saker kandidater sagt el gjort. Linda kände dock ett inre (förnuftigt) tvång att älta hela saken några gr så ibland tog vi upp vägdiskussionen igen. Då sa jag att de här byggnaderna utan för Örebro kände jag igen...säkert från när jag åkt till Sälen ngn annan gång. Jamendåså sa de andra och lät sig lugnas. Jag var nöjd med min halvlögn då jag tyckt diskussionen varit trist. Vansbro lyste dock med sin frånvaro och vi började få svettmustasch. Vi stannade därför på Statoil utanför Köping för att kissa och tänka lite. Trots oro i leden struntade vi dock i att köpa en karta el fråga ngn klok på macken. Men då vi hade kass magkänsla ringde vi runt lite och tack vare Peter kunde vi upptäcka att vi tagit en smärre omväg....på ynka 17 mil totalt. Så kan det gå när en blind leder en blind. Vi bestämde dock att det var ett minne för livet och håller krampaktigt fast vid att Det var en POSITIV läxa.
Vi kom fram assent förstås och då är det alltid mysigt att krypa ner bland främlingar efter att få höra samma främlingar skita sönder toan.
Tyvärr hade mina rummisar en obehaglig upplevelse på natten då jag hade den goda smaken att tala i sömnen. Jag ropade till dem och frågade om de letade efter överlevande vilket jag anser var charmigt. De verkande tycka att det var lite konstigt.
Ev berättar jag mer om kickoffen vid senare tillfälle...jag skall bara bearbeta det först
