Jag är så trött på friskis. I ett tidigare inlägg var det mest passen och instruktörerna som störde mig, men idag vill jag ta upp ett allvarligare ämne som har irriterat och oroat mig under en längre tid. Denna helt fria inställning till kropp och nakenhet. Naken gemenskap ojojoj.
Jag har en mkt ovetenskaplig hyptes om att de flesta som tränar på friskis är antingen mobboffer el mammor. Vissa är både och. Vissa har irrat sig dit på annat sätt. kanske. Alla som tränar där är iallfall rädda för att träna på andra lite hippare ställen. typ Sats, där man blir uttittad av coola, snygga människor i casallkläder. Iallfall. Nu har de hittat en oas där de inte behöver skämmas för sina kroppar och detta skall utnyttjas till max. Alltså går de nakna. Alternativt klär på sig endast på överkroppen medan ditten och datten uträttas. Sminkning, insmörjning, påspackning, snicksnack med vänninor, insmörjning även av väninnor, samtal med främlingar. Var annars än på friskis kan man bli inklämd mellan två vintebleka jätterumpor när man tar av sig dojorna. Var annars får man full sikt över kroppsdelar man VERKLIGEN inte vill se medan kroppsdelens ägare går ner i avancerad yogaställning för att komma åt preciiiis överallt med bodyloiton och fotfil. Och vem gör egentligen full sminkning framför allmän spegel iförd blus, kofta och pärlhalsband och...nej det var visst inget mer. Typ Yrrol.aaaaaaahhh. Hur blir man såhär bekväm? För det är ju inte vare sig Heidi Klum el Britt Ekland som står där. Jag vet att jag är elak men jag vet inte om min försäkring täcker de ögonskador som jag drar på mig. Och de själsliga såren! Vem läker dem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar