Om våren

Det är ju vår!

Jag har varit helt mild i sinnet hela dagen och lapat sol och varit fridfull. Gick en promenad och lyssnade på Mark Levengood som är min egna Anger management-konsult. Tänkte att livet är ganska fint. Kan verkligen rekommendera hans bok (cdbok imitt fall eftersom även finlandssvenskan gör sitt) "sucka mitt hjärta men brist dock ej" Han pratar om döden och borelia och ditten och datten och är den finaste människan jag vet.

Jag är dock inte förberedd för någon vår. En blekare nuna och sorgligare attityd får man leta efter. Om någon har nåt tips på hur man skall bli lite spralligare och livsglädjespridande får ni gärna berätta.

Någon spänstig vårkropp kan jag nog också se mig i stjärnorna efter. Åt ett halvt paket brago och mjölchockomuffins innan kl 8:30. Min benstomme börjar bli så kraftig så ni anar inte och den hänger även ut över brallorna. Så tråkigt. Om ni vet någon snygg trevlig tjej som skulle passa ihop med Peter så se till att hon aldrig får hans nummer. Den dagen han tar av skygglapparna ligger jag risigt till. Jag ser ut som skräphögen i fragglarna (och är lika klok)

Nu måste jag låtsas jobba lite

Ostbågar och provokation

Idag upptäckte jag ett nytt irritationsmoment i min vardag. Det är intressant för jag tyckte att jag redan uppfyllt min kvot liksom...Tydligen inte för när jag väntade på bussen kunde jag inte låta bli att störa ihjäl mig på en man som helt ogenerat stod och åt ostbågar. På busshållplatsen!Man kan inte stå och äta ostbågar medan man väntar på bussen. Endast galna människor gör så. Han KAN inte vara svensk tänkte jag och lade ner så mkt tankeverksamhet i ärendet att jag t.o.m. stängde av Nina Simone och försökte utröna vilket språk människan pratade eftersom han även pratade i mobilen med yviga gester. Jag kunde inte höra men bestämde mig för att han var engelsk eftersom han var rakad. Är man inte svensk är det förlåtligt på ngt sätt så när jag bestämt mig så kom jag över Snackstraumat. Nästan. Det är fortfarande jävligt sick och ett allvarligt övertramp. Det är lika stört som att ta med sig en chipspåse in på bio. Det konstiga är att det inte är nåt konstigt typ i England, men i Sverige bara gör man inte så. Skärp er! Ni är jobbiga.

Vuxenpoäng de lux

Idag har jag shoppat kan man säga. Impulsköp vid kassan. Jag har bränt en del pengar. Har inte längre ångest över de tokdyra skor jag köpte veckan före lön för ett tag sedan och som gav mig svår insomnia. För om de kunde orsaka viss sömnlöshet får detta inköp mig att vilja lägga mig i kronisk framstupa sidoläge. Vi har köpt lägenhet och den är helt underbar. Vi skall skriva kontrakt imorgon så än kan väl saker gå åt helvete och säljarna kan ändra sig men ändå!!!! Öppen spis i vardagsrummet..som funkar!!!! Det räcker typ för mig. Jag har en blandad känsla av lyckorus och pankångest och vi kommer väl få ligga på var sitt liggunderlag för att vi inte har råd med möbler men just nu känns det faktiskt okej.
Så välkommen på knytkalas...ta med mycket mat, så vi kan göra matlådor sedan. Annars kommer vi sluta som ett sånt där par som letar mat i soporna hos folk (se: outsiders) och sådana vänner kommer ni tycka att det är pino att ha, så det är för er skull också.
I tanken har jag redan börjat inreda och delar glatt med mig av mina tankar till Peter. Samtalsämnen om en blandning av mosaikbord, loppisfynd och barbapappor gör dock honom jättenervös och jag vet att han innerst inne tycker att jag är en hippie och att vad som helst kan hända om jag får fria händer. Alla som varit hemma hos oss vet till exempel att Peters dröm om ett stilsäkert, modernt hem slogs i spillror när rosa sak efter rosa sak bars in i vårt sovrum. Nu bor han i en marsmellow och jag inbillar mig att han aldrig mått bättre. så det så.

Sär skrivning

Som vän av ordning och språkpolis i själ och hjärta uppskattar jag icke att läsa min egen blogg och syna alla de stavfel och dylikt som jag i all hast fått dit. De ska inte vara där! Jag vet hur det stavas på riktigt! Lovar!

I allafall. Egentligen gillar jag inte heller särskrivningar men idag hittade jag en (I ett CV ) som var så rolig att jag skrattade så mycket så jag skadade mig själv illa(en nagel bröts obarmhärtigt av mot katedern.). Så här löd den iallfall:
-Jag söker detta jobbet då jag är i behov av extra knäck när jag studerar.
Japp. Jag vet precis hur han känner. Jag har samma behov. Välkommen på intervju!

Friskis, en sekt för nakna euntusiaster

Jag är så trött på friskis. I ett tidigare inlägg var det mest passen och instruktörerna som störde mig, men idag vill jag ta upp ett allvarligare ämne som har irriterat och oroat mig under en längre tid. Denna helt fria inställning till kropp och nakenhet. Naken gemenskap ojojoj.
Jag har en mkt ovetenskaplig hyptes om att de flesta som tränar på friskis är antingen mobboffer el mammor. Vissa är både och. Vissa har irrat sig dit på annat sätt. kanske. Alla som tränar där är iallfall rädda för att träna på andra lite hippare ställen. typ Sats, där man blir uttittad av coola, snygga människor i casallkläder. Iallfall. Nu har de hittat en oas där de inte behöver skämmas för sina kroppar och detta skall utnyttjas till max. Alltså går de nakna. Alternativt klär på sig endast på överkroppen medan ditten och datten uträttas. Sminkning, insmörjning, påspackning, snicksnack med vänninor, insmörjning även av väninnor, samtal med främlingar. Var annars än på friskis kan man bli inklämd mellan två vintebleka jätterumpor när man tar av sig dojorna. Var annars får man full sikt över kroppsdelar man VERKLIGEN inte vill se medan kroppsdelens ägare går ner i avancerad yogaställning för att komma åt preciiiis överallt med bodyloiton och fotfil. Och vem gör egentligen full sminkning framför allmän spegel iförd blus, kofta och pärlhalsband och...nej det var visst inget mer. Typ Yrrol.aaaaaaahhh. Hur blir man såhär bekväm? För det är ju inte vare sig Heidi Klum el Britt Ekland som står där. Jag vet att jag är elak men jag vet inte om min försäkring täcker de ögonskador som jag drar på mig. Och de själsliga såren! Vem läker dem?

Låg

Idag känns allt lite deppigt.
Det började med att jag igår träffade en person som förkroppsligade hela min avundsjuka. På Jakobs fest igår, träffade jag en tjej som vunnit sm i 10-dans el vad det heter. ja ni vet, allt de dansar i lets dance typ...Hon kände Da Silvorna och allt. Efter att ha druckit rätt så mkt vin lovade hon mig privatlektioner i quick-step och tango. Det vore bra. Tyvärr har jag ingen danspartner då Peter tycker att all dans är jämförbart (på tråkighetsskalan) att läsa Josefssons katalogen från pärm till pärm...
Som straff fick han därför i dag stå ut med att jag ifrågasatte hela mitt liv och deppade över saker som jag aldrig kommer att kunna göra.( Något som jag senare kryddade genom ett svartsjukeraseriutbrott på Ica Focus..stabilt). Det började med dansgrejen och slutade med att jag ville ha egen lägenhet och leva glammigt singelliv.typ. Peter lyssnade och nickade och jo..ja.. det hade ju säkert varit roligt..men tänk så dyrt...och det är ju rätt gött att vara i ett förhållande också. Eller hur?...Du kan ju fråga Martina om ni inte skall gå ut snart igen, det tyckte ju du var roligt och kanske kan vi dansa lite här i vardagsrummet sen...rar...Jag funderar nu på att gnälla över att jag vill sjunga Gospel också men inte vet ngn kör som släpper in någon som mig ( läs tondöv) Men då skulle han bara påpekat att jag faktiskt sjöng singstar igår och fick ju jättemånga poäng på " När vindarna viskar mitt namn"......Han är hopplös ibland och ej mottaglig för gnäll.