Äntligen helg

Efter denna oerhört ansträngande vecka så är det äntligen helg. Tråkigt nog slutade arbetsveckan på ett obehagligt sätt. Efter att ha slappat i 4 ½ dag kom jag slutligen ihåg vad jag eg är betald för att göra vid mitt skrivbord.Jag hade skjutit upp allt till fre kl 3 och jag lade så att säga i en lite högre växel och blev väl typ utbränd på kuppen. Jag håller på med en rekrytering till en som tur är ganska tolerant och fördomsfri kund. Han har köpt ett rekryteringspaket som går ut på att jag gör CV-sök, gallring och telefonintervju på de minst inkompetentakandidaterna. Det gäller en kundtjänstmedarbetare och det har visat sig vara min smala lycka för efter att de verkat normala i telefon med mig en stund skall de sedan på riktig intervju hos kunden och visa upp sin bästa sida.
Hittills har han träffat 3 st...en normal men ointressant tjej samt två- i telefon rasande trevliga- pojkar. Rasande trevlig pojke nr 1 insåg vikten av att visa framfötterna och att skilja sig från mängden så han dök upp på företaget iklädd lustig hatt (rastamanmössa med tillhörande dreadlocks). Denna hatt hade han för säkerhets skull på sig hela intervjun. På intervjun passade han även på att berätta om sitt riktiga intresse vilket oturligt nog är magik och diverse trolleri... naturligtvis inte på det trevliga såga i sär tjejer sättet (Vilket kanske är ändå är bra när jag tänker efter) utan mer ja..alltså riktig trollkonst...häxkonst...trevligt.
Den andra killen är en riktig sweetheart. Jag visste att han lirade lite hårdrock och sådär men kombinationen tung dödsmetallare och vittne i en av våra nutida mest i frågasatta "frikyrkor"fick väl kunden att undra om jag hade ett märkligt sinne för humor. I fredags skickade jag honom ännu en presentation och tuggar sönder kinderna för vad detta kan vara.
En näckrofil/akrobat utan fingrar på vänster hand med intresse för broderi är min vågade gissning.
För att försvara min yrkesfärdighet bör det dock tilläggas att båda de märkliga pojkarna gick vidare i rekryteringsprocessen vilket säger en del om kundes fromma sinnelag. All heder säger jag.

Vi firade helgens ankomt att äta lite indiskt med våra kära vänner Henrik och Martina. Mkt trevligt även om kvällen även stod för veckans största besvikelser. Något som Martina och jag var rörande överens om. Efter att ha bantat i en vecka nu och varit oerhört restriktiv med mat i allmänhet och socker i synnerhet kunde vi inte motså desserten som fanns på menyn.. hembakad morotskaka med glass.
När tilldragelsen dock kom in på bordet visade sig vara två bigpackkulor (med isbitar i) och en klump av rivna morötter typ blandade med smör och socker. Ja seriöst. Det smakade kattstjärt och jag blev seriöst ledsen men åt naturligtvis lite grann ändå för att vara snäll och nickade uppskattade till kyparen.

Nu skall jag storstäda lägenheten för att slippa knarkarkvarten som flyttat in hos oss. så kan det gå...