Angående en kommentar jag fått på mitt förra inlägg vill jag citera en liten rad från friskis egna tidning där det även stod att stämningen vid danspass kan jämföras med stämningen vid en häftig rockkonsert. (oh god) De intervjuade nämligen glada motionärer som varit på ovan nämnda pass (nej inte mig, är du knäpp?) och en person sade...jag citerar:
-Å när vi skulle forma hjärtan med armarna över huvudet (ni veet) ja, då blev stämningen riktigt kärleksfull. slut citat. Ja jag köpte kort där för att det var jävligt billigt och för att jag faktiskt måste träna upp min toleransnivå. På riktigt. Jag vill faktiskt det för kan inte berget komma till Muhammed får Muhammed komma till berget.
onsdag 23 januari 2008
måndag 21 januari 2008
Lets NOT dance
Var på Friskis fria danspass igår. snälla regering stoppa Lets dance och andra samhällsförstörande program.....de gör folk galna..
Visst, alltså jag visste att det inte skulle vara ett jättecoolt pass men jag kunde aldrig ana att jag skulle ora mig för om det skulle hamna på youtube. Vi som var där-och det var många kan jag avsölja-hade åtminstone vett att skämmas. Men denna intstruktör. Hallå!!!!! Det är friskis! Inte Chat Noir (googla det om ni undrar) Att lära sixten och Lisbeth höftrullningar samtidigt som man har ett ansiktsuttryck som man vore kåtast i kungsängen borde vara belagt med kraftiga böter. Särskilt om man samtidigt har på sig friskis hurtiga standardoutfit.Denna brud var så oerhört provocerande då hon kombinerade hurtig käckebenny med lite attityd och sexiga moves. Uffe Larson goes Jennifer Lopez!!! Visst, jag är bitter för att jag var kass men är man en dålig människa för att man efterfrågar strama tyglar och lite..eh..koregrafi. ALLA GÖR SOM DE VILL!!!!SKAKA LOSS NU BARA. SHOW SOME ATTITUDE PEOPLE!!!! Jag visade attityd. En oerhört tråkig sådan och himlade med ögonen och gjorde töntiga tjolahoppsan steg. En tjej som stod bredvid mig ville jag slå ihjäl. Hon sjöng högt med i alla låtar inklusive den gamla dansslagdängan : Ajma mäjniack määääjniack... ja ni vet....Tanten framför mig luktade asmkt svett redan innan passets början och jag förstår henne...denna ångest kan få en att utsöndra vad som helst...det var kanske inte hon..kanske var det jag. Min kära vän försvann och var borta på toa misstänksamt länge. Kamel? Nej dödsångest. Jag ska aldrig mer gå dit och bli en bättre människa på kuppen
Visst, alltså jag visste att det inte skulle vara ett jättecoolt pass men jag kunde aldrig ana att jag skulle ora mig för om det skulle hamna på youtube. Vi som var där-och det var många kan jag avsölja-hade åtminstone vett att skämmas. Men denna intstruktör. Hallå!!!!! Det är friskis! Inte Chat Noir (googla det om ni undrar) Att lära sixten och Lisbeth höftrullningar samtidigt som man har ett ansiktsuttryck som man vore kåtast i kungsängen borde vara belagt med kraftiga böter. Särskilt om man samtidigt har på sig friskis hurtiga standardoutfit.Denna brud var så oerhört provocerande då hon kombinerade hurtig käckebenny med lite attityd och sexiga moves. Uffe Larson goes Jennifer Lopez!!! Visst, jag är bitter för att jag var kass men är man en dålig människa för att man efterfrågar strama tyglar och lite..eh..koregrafi. ALLA GÖR SOM DE VILL!!!!SKAKA LOSS NU BARA. SHOW SOME ATTITUDE PEOPLE!!!! Jag visade attityd. En oerhört tråkig sådan och himlade med ögonen och gjorde töntiga tjolahoppsan steg. En tjej som stod bredvid mig ville jag slå ihjäl. Hon sjöng högt med i alla låtar inklusive den gamla dansslagdängan : Ajma mäjniack määääjniack... ja ni vet....Tanten framför mig luktade asmkt svett redan innan passets början och jag förstår henne...denna ångest kan få en att utsöndra vad som helst...det var kanske inte hon..kanske var det jag. Min kära vän försvann och var borta på toa misstänksamt länge. Kamel? Nej dödsångest. Jag ska aldrig mer gå dit och bli en bättre människa på kuppen
onsdag 16 januari 2008
kurs och visning av framfötter
Har precis kommit hem från en maratonkurs i intervjuteknik i Oslo. Två hela dagar av en godispåse av klyschor och gamla hederliga inslagna oerhört öppna dörrar. Kritisk. Men naturligtvis känns det ändå bra att efter ha rekryterat i 1 ½ år äntligen få veta att det kan vara bra att använda en intervjumall och kanske till och med en kravspecifikation. Inte illa. Och refererenser är tydligen bra att ta. Det kan vara bra att veta. Stackars kursledare, säger jag bara och om kvinnan var lika bra på kroppsspråk som hon borde vara när hon fått mandat att instruera i ämnet så borde hon gått hem och gråtit vid åsynen av alla korslagda armar och rynkade ögonbryn. Det roligaste var när hon berättade att kroppsspråket kan vara VÄLDIGT olika från person till person. Tex en gång när hon haft en kurs så hade en deltagare blundat och sett ut som han sov hela kursen och hon hade kännt sig oerhört illa till mods. No shit! Hittills allt väl. Men när hon i pausen hade frågat killen om hon verkligen var så tråkig hade han svarat att så var det verkligen inte. VERKLIGEN INTE. Blundar gjorde nämligen han när han fann något oerhört intressant och ville koncentrera sig extra....ja det kan vara olika det där skrattade kursledaren glatt och var mycket nöjd med att hon var så inspirerande att han kände att han ville koncentrera sig så noga. Hahahahahahaha. Vad skola människan göra utan förnekelsen.
Det bästa med kursen var den trevliga lunchbuffen. Något man inte direkt är bortskämd med i Norge. Landet där man anser att mackan med mimosasallad är den enda kompletta rätten. Om man åker till Norge måste man prova deras kransekake...(eller hur det stavas) Den ser inte mkt ut för världen men är helt utmärkt och beroendeframkallande...jag har för mig att de har den på bröllop om jag inte minns fel...att de bryter den och sådär.
Efter kursen var det middag och utgång på kareokebar som traditionen fordrar. Vi var tre mot slutet och drack apdyr sprit och ja typ sjöng för kung och fosterland....för Harald då i detta fall naturligtvis. Efter 18 öl och diverse caprinhia (kan tyvärr inte stava det heller) gjorde jag en mycket uppskattad tolkning av Poison. Jag gav allt och var tröttare än efter ett träningspass och mina kolleger blev imponerade och ev även lite rädda.Då jag som sagt var helt färdig efteråt var jag dock tvungen att gå hem efteråt. Gammal. Att kvällen slösade lite på dagens energi var väl kanske väntat och då var det väldigt skönt att veta att man alltid kunde förklara för kursledaren att gäspningar och kanske remsömn bara var ett tecken på hur mycket jag uppskattade kursen.
När eländet äntligen var över och man fick åka hem passade världen naturligtvis på att straffa oss för vår ondhet och bjöd på full storm och propellerplan i en läskig kombination. Min kollega och jag hamnade vid nödutgången och efter att flygvärdinnan berättat lite om den läskiga tur som väntade oss (på riktigt) kom hon även fram till oss och instruerade om hur vi skulle göra för att öppna nödutgången. Eftersom hon formulerade det som NÄR vi skulle göra det och inte OM, såg jag så rädd ut att hon faktiskt avbröt sig för att fråga om jag mådde bra. Hon avslutade med att säga att vi skulle vänta på kommando att öppna dörrarna och vi nickade lydigt och insåg att detta inte var något tillfälle för improvisation eller egna initiativ från vårt håll. Flygningen var naturligtvis ett helvete och min kollega höll så hårt i mitt lår att när hon släppte hade jag en kall blöt fläck där. Min andra kollega satt bredvid en annan rädd tjej och ville muntra upp henne genom att skoja lite om andra dashplan som nyligen kraschat. Han är så pedagogisk och mysig. Jaja vi kom hem iallafall och det är väl kanske tur annars hade vi ju aldrig fått användning av allt matnyttigt från kursen.
mors
Det bästa med kursen var den trevliga lunchbuffen. Något man inte direkt är bortskämd med i Norge. Landet där man anser att mackan med mimosasallad är den enda kompletta rätten. Om man åker till Norge måste man prova deras kransekake...(eller hur det stavas) Den ser inte mkt ut för världen men är helt utmärkt och beroendeframkallande...jag har för mig att de har den på bröllop om jag inte minns fel...att de bryter den och sådär.
Efter kursen var det middag och utgång på kareokebar som traditionen fordrar. Vi var tre mot slutet och drack apdyr sprit och ja typ sjöng för kung och fosterland....för Harald då i detta fall naturligtvis. Efter 18 öl och diverse caprinhia (kan tyvärr inte stava det heller) gjorde jag en mycket uppskattad tolkning av Poison. Jag gav allt och var tröttare än efter ett träningspass och mina kolleger blev imponerade och ev även lite rädda.Då jag som sagt var helt färdig efteråt var jag dock tvungen att gå hem efteråt. Gammal. Att kvällen slösade lite på dagens energi var väl kanske väntat och då var det väldigt skönt att veta att man alltid kunde förklara för kursledaren att gäspningar och kanske remsömn bara var ett tecken på hur mycket jag uppskattade kursen.
När eländet äntligen var över och man fick åka hem passade världen naturligtvis på att straffa oss för vår ondhet och bjöd på full storm och propellerplan i en läskig kombination. Min kollega och jag hamnade vid nödutgången och efter att flygvärdinnan berättat lite om den läskiga tur som väntade oss (på riktigt) kom hon även fram till oss och instruerade om hur vi skulle göra för att öppna nödutgången. Eftersom hon formulerade det som NÄR vi skulle göra det och inte OM, såg jag så rädd ut att hon faktiskt avbröt sig för att fråga om jag mådde bra. Hon avslutade med att säga att vi skulle vänta på kommando att öppna dörrarna och vi nickade lydigt och insåg att detta inte var något tillfälle för improvisation eller egna initiativ från vårt håll. Flygningen var naturligtvis ett helvete och min kollega höll så hårt i mitt lår att när hon släppte hade jag en kall blöt fläck där. Min andra kollega satt bredvid en annan rädd tjej och ville muntra upp henne genom att skoja lite om andra dashplan som nyligen kraschat. Han är så pedagogisk och mysig. Jaja vi kom hem iallafall och det är väl kanske tur annars hade vi ju aldrig fått användning av allt matnyttigt från kursen.
mors
lördag 12 januari 2008
Äntligen helg
Efter denna oerhört ansträngande vecka så är det äntligen helg. Tråkigt nog slutade arbetsveckan på ett obehagligt sätt. Efter att ha slappat i 4 ½ dag kom jag slutligen ihåg vad jag eg är betald för att göra vid mitt skrivbord.Jag hade skjutit upp allt till fre kl 3 och jag lade så att säga i en lite högre växel och blev väl typ utbränd på kuppen. Jag håller på med en rekrytering till en som tur är ganska tolerant och fördomsfri kund. Han har köpt ett rekryteringspaket som går ut på att jag gör CV-sök, gallring och telefonintervju på de minst inkompetentakandidaterna. Det gäller en kundtjänstmedarbetare och det har visat sig vara min smala lycka för efter att de verkat normala i telefon med mig en stund skall de sedan på riktig intervju hos kunden och visa upp sin bästa sida.
Hittills har han träffat 3 st...en normal men ointressant tjej samt två- i telefon rasande trevliga- pojkar. Rasande trevlig pojke nr 1 insåg vikten av att visa framfötterna och att skilja sig från mängden så han dök upp på företaget iklädd lustig hatt (rastamanmössa med tillhörande dreadlocks). Denna hatt hade han för säkerhets skull på sig hela intervjun. På intervjun passade han även på att berätta om sitt riktiga intresse vilket oturligt nog är magik och diverse trolleri... naturligtvis inte på det trevliga såga i sär tjejer sättet (Vilket kanske är ändå är bra när jag tänker efter) utan mer ja..alltså riktig trollkonst...häxkonst...trevligt.
Den andra killen är en riktig sweetheart. Jag visste att han lirade lite hårdrock och sådär men kombinationen tung dödsmetallare och vittne i en av våra nutida mest i frågasatta "frikyrkor"fick väl kunden att undra om jag hade ett märkligt sinne för humor. I fredags skickade jag honom ännu en presentation och tuggar sönder kinderna för vad detta kan vara.
En näckrofil/akrobat utan fingrar på vänster hand med intresse för broderi är min vågade gissning.
För att försvara min yrkesfärdighet bör det dock tilläggas att båda de märkliga pojkarna gick vidare i rekryteringsprocessen vilket säger en del om kundes fromma sinnelag. All heder säger jag.
Vi firade helgens ankomt att äta lite indiskt med våra kära vänner Henrik och Martina. Mkt trevligt även om kvällen även stod för veckans största besvikelser. Något som Martina och jag var rörande överens om. Efter att ha bantat i en vecka nu och varit oerhört restriktiv med mat i allmänhet och socker i synnerhet kunde vi inte motså desserten som fanns på menyn.. hembakad morotskaka med glass.
När tilldragelsen dock kom in på bordet visade sig vara två bigpackkulor (med isbitar i) och en klump av rivna morötter typ blandade med smör och socker. Ja seriöst. Det smakade kattstjärt och jag blev seriöst ledsen men åt naturligtvis lite grann ändå för att vara snäll och nickade uppskattade till kyparen.
Nu skall jag storstäda lägenheten för att slippa knarkarkvarten som flyttat in hos oss. så kan det gå...
Hittills har han träffat 3 st...en normal men ointressant tjej samt två- i telefon rasande trevliga- pojkar. Rasande trevlig pojke nr 1 insåg vikten av att visa framfötterna och att skilja sig från mängden så han dök upp på företaget iklädd lustig hatt (rastamanmössa med tillhörande dreadlocks). Denna hatt hade han för säkerhets skull på sig hela intervjun. På intervjun passade han även på att berätta om sitt riktiga intresse vilket oturligt nog är magik och diverse trolleri... naturligtvis inte på det trevliga såga i sär tjejer sättet (Vilket kanske är ändå är bra när jag tänker efter) utan mer ja..alltså riktig trollkonst...häxkonst...trevligt.
Den andra killen är en riktig sweetheart. Jag visste att han lirade lite hårdrock och sådär men kombinationen tung dödsmetallare och vittne i en av våra nutida mest i frågasatta "frikyrkor"fick väl kunden att undra om jag hade ett märkligt sinne för humor. I fredags skickade jag honom ännu en presentation och tuggar sönder kinderna för vad detta kan vara.
En näckrofil/akrobat utan fingrar på vänster hand med intresse för broderi är min vågade gissning.
För att försvara min yrkesfärdighet bör det dock tilläggas att båda de märkliga pojkarna gick vidare i rekryteringsprocessen vilket säger en del om kundes fromma sinnelag. All heder säger jag.
Vi firade helgens ankomt att äta lite indiskt med våra kära vänner Henrik och Martina. Mkt trevligt även om kvällen även stod för veckans största besvikelser. Något som Martina och jag var rörande överens om. Efter att ha bantat i en vecka nu och varit oerhört restriktiv med mat i allmänhet och socker i synnerhet kunde vi inte motså desserten som fanns på menyn.. hembakad morotskaka med glass.
När tilldragelsen dock kom in på bordet visade sig vara två bigpackkulor (med isbitar i) och en klump av rivna morötter typ blandade med smör och socker. Ja seriöst. Det smakade kattstjärt och jag blev seriöst ledsen men åt naturligtvis lite grann ändå för att vara snäll och nickade uppskattade till kyparen.
Nu skall jag storstäda lägenheten för att slippa knarkarkvarten som flyttat in hos oss. så kan det gå...
torsdag 10 januari 2008
Fetto-sammanträde
Ja nu är det gjort. jag har gått med i viktväktarna och trots att första mötet var ikväll så ångrar jag mig redan och misstänker att mitt liv förmodligen är förstört.
Jag gick dit med ett visst självförtroende kan man lätt säga. Jag var övertygad om att jag skulle vara smalast och var tillochmed lite mallig. Jag var inte smalast visade det sig. Nederlag.
Men detta är ändå en jävla ställe för roliga människor och då tänker jag inte alls på fysiska attribut. Denna käckeBennyattityd som genomsyrar lokalen skulle inte ens ett par samarin kunna avhjälpa. Fast humor. Verkligen. Som bruden som på allvar frågar vad kolhydrater är för något. Det har hon aldrig hört talas om. Jag trodde Göteborg var en del av informationssamhället men har uppenbarligen missat något. Vilket bevisades kraftigt när en tjockis på första raden (där sitter tydligen alla tjockisbesserwissrar som vill uttala sig ) fick frågan vad hon kunde göra för att få en fiskmiddag lite nyttigare och bättre.
-Panera fisken svarade hon som den självklaraste sak i världen och jag tog på mig pinofjortisminen och höll på att kissa ner mig. Samtidigt är det ju en förbannad tur att hon hittat till mötet ikväll annars kunde hon snart vara i seriöst trubbel och kanske få vara med i en dokumentär på tv 5 och vem vill det? Någon annan frågade viktigt var man hittade de långa kolhydraterna och jag fick bita mig i tungan för att inte lustigt skrika SPAGETTHI. något som förmodligen bidragit till att jag fått ett dödsöga av vår käcka fröken och man vill ju inte få en tillsägelse.
Alltså, jag märker ju att det här inlägget lyser av brist på medkänsla och en obehaglig lust och tendens att vilja sätta mig över andra människor och kanske är det så...Jag måste tydligen trycka ner de här människorna( i smyg) för att må bra. Det kanske det enda roliga jag har nu när mitt liv kommer bli fullt av serlleristjälkar som man "bränner mer kalorier av att faktiskt äta" Så kommer det ju bli och jag är faktiskt deprimerad. Då får man vara lite taskig. Det har mamma (inte) sagt
När jag ändå är bitter och elak kan jag passa på att ösa ur mig något annat som stör mig oerhört och det är en annan samhällsviktig institution, nämligen arbetsförmedligen. Man får ge dem att de på allvar hottat upp sig detta året och kan tydligen numera skicka personer med både armar och ben, något som inte vi men våra kunder glädjer sig åt något oerhört.(eftersom det är gratis tillskillnad från våra kandidater som dock också kan vara lite halta och lytta ibland skall väl erkännas)
De som ngn gång försökt lägga ut en annons måste dock hålla med om att deras valmöjligheter när man skall välja yrkeskategori och yrke förmodligen inte uppdaterats sedan 1968 Q1
Okej tänker man...kundtjänst el kundservice.. Hur svårt kan det vara. Det kan vara väldigt svårt kan jag berätta..Man finner rätt yrkeskategori (tror man) SERVICE..yes och börjar sedan leta bland alternativen....hm...kontorist, modist, fotomodell, stins nää kundtjänstmedarbetare finns nog ingen som kan vara fast fucking hälften av Ams annonser berör just sådana...Hur har de fått ut de annonserna då om det är så svårt undrar ni och misstänker lögn. Om jag berättar hamnar jag i fängelse....ahhhh jag hatar statliga värk (jag vet att det inte stavas så men det är vad det borde heta)
Nä jag får gå och lägga mig..jag känner att jag tappat både fokus och kontroll och det enda som är kvar är ett allvarligt tourettes-betéende. Tråkigt för alla inblandade.
Jag gick dit med ett visst självförtroende kan man lätt säga. Jag var övertygad om att jag skulle vara smalast och var tillochmed lite mallig. Jag var inte smalast visade det sig. Nederlag.
Men detta är ändå en jävla ställe för roliga människor och då tänker jag inte alls på fysiska attribut. Denna käckeBennyattityd som genomsyrar lokalen skulle inte ens ett par samarin kunna avhjälpa. Fast humor. Verkligen. Som bruden som på allvar frågar vad kolhydrater är för något. Det har hon aldrig hört talas om. Jag trodde Göteborg var en del av informationssamhället men har uppenbarligen missat något. Vilket bevisades kraftigt när en tjockis på första raden (där sitter tydligen alla tjockisbesserwissrar som vill uttala sig ) fick frågan vad hon kunde göra för att få en fiskmiddag lite nyttigare och bättre.
-Panera fisken svarade hon som den självklaraste sak i världen och jag tog på mig pinofjortisminen och höll på att kissa ner mig. Samtidigt är det ju en förbannad tur att hon hittat till mötet ikväll annars kunde hon snart vara i seriöst trubbel och kanske få vara med i en dokumentär på tv 5 och vem vill det? Någon annan frågade viktigt var man hittade de långa kolhydraterna och jag fick bita mig i tungan för att inte lustigt skrika SPAGETTHI. något som förmodligen bidragit till att jag fått ett dödsöga av vår käcka fröken och man vill ju inte få en tillsägelse.
Alltså, jag märker ju att det här inlägget lyser av brist på medkänsla och en obehaglig lust och tendens att vilja sätta mig över andra människor och kanske är det så...Jag måste tydligen trycka ner de här människorna( i smyg) för att må bra. Det kanske det enda roliga jag har nu när mitt liv kommer bli fullt av serlleristjälkar som man "bränner mer kalorier av att faktiskt äta" Så kommer det ju bli och jag är faktiskt deprimerad. Då får man vara lite taskig. Det har mamma (inte) sagt
När jag ändå är bitter och elak kan jag passa på att ösa ur mig något annat som stör mig oerhört och det är en annan samhällsviktig institution, nämligen arbetsförmedligen. Man får ge dem att de på allvar hottat upp sig detta året och kan tydligen numera skicka personer med både armar och ben, något som inte vi men våra kunder glädjer sig åt något oerhört.(eftersom det är gratis tillskillnad från våra kandidater som dock också kan vara lite halta och lytta ibland skall väl erkännas)
De som ngn gång försökt lägga ut en annons måste dock hålla med om att deras valmöjligheter när man skall välja yrkeskategori och yrke förmodligen inte uppdaterats sedan 1968 Q1
Okej tänker man...kundtjänst el kundservice.. Hur svårt kan det vara. Det kan vara väldigt svårt kan jag berätta..Man finner rätt yrkeskategori (tror man) SERVICE..yes och börjar sedan leta bland alternativen....hm...kontorist, modist, fotomodell, stins nää kundtjänstmedarbetare finns nog ingen som kan vara fast fucking hälften av Ams annonser berör just sådana...Hur har de fått ut de annonserna då om det är så svårt undrar ni och misstänker lögn. Om jag berättar hamnar jag i fängelse....ahhhh jag hatar statliga värk (jag vet att det inte stavas så men det är vad det borde heta)
Nä jag får gå och lägga mig..jag känner att jag tappat både fokus och kontroll och det enda som är kvar är ett allvarligt tourettes-betéende. Tråkigt för alla inblandade.
tisdag 8 januari 2008
Teknikmongo
Jorå då var man tillbaka på jobbet. Återigen med känslan att man aldrig lämnat stolen. Och med samma totala brist på entusiasm som innan semestern.
En fräck grej hände dock. Då min mobil dog en stilla död i England på semestern fick jag gå med chefen till affären och införskaffa nytt "arbetsredskap". För första gången är jag nu ägare till en mobil som faktiskt fortfarande går att få tag på i handeln. Det kändes coolt och ungdomligt på ett obekant sätt. Dock ville jag ha en rosa men fick nej av min chef som menade att ingen skulle kunna överta den när jag slutat (snålchef)
Dock är jag lika rädd för att handskas med ny tuff elektronik som med kobror ungefär och jag var totalt blockad för alla förklaringar om hur man skulle gå tillväga (för att klicka in pinkod) Jag hade svårt att få på locket på den efter man satt i batteriet och min onda kollega gav goda råd.
" Jo alltså lägg locket på så att det typ passar och rulla sedan över den ett par gånger med stolen så skall du se att det sitter" DEN gick jag inte på och det är jag stolt över.
Pinsamt dock var att när samma kollega fingrade lite på min gamla mobil började den plötsligt blinka och när han satte den i laddaren gick den igång igen och återuppstod från det döda. Den VAR helt paj i England och det är helt sick, men chefen förlät mig då hon hade en bra dag och inga skott avlossades. Annars gjorde jag inget på jobbet idag!
En fräck grej hände dock. Då min mobil dog en stilla död i England på semestern fick jag gå med chefen till affären och införskaffa nytt "arbetsredskap". För första gången är jag nu ägare till en mobil som faktiskt fortfarande går att få tag på i handeln. Det kändes coolt och ungdomligt på ett obekant sätt. Dock ville jag ha en rosa men fick nej av min chef som menade att ingen skulle kunna överta den när jag slutat (snålchef)
Dock är jag lika rädd för att handskas med ny tuff elektronik som med kobror ungefär och jag var totalt blockad för alla förklaringar om hur man skulle gå tillväga (för att klicka in pinkod) Jag hade svårt att få på locket på den efter man satt i batteriet och min onda kollega gav goda råd.
" Jo alltså lägg locket på så att det typ passar och rulla sedan över den ett par gånger med stolen så skall du se att det sitter" DEN gick jag inte på och det är jag stolt över.
Pinsamt dock var att när samma kollega fingrade lite på min gamla mobil började den plötsligt blinka och när han satte den i laddaren gick den igång igen och återuppstod från det döda. Den VAR helt paj i England och det är helt sick, men chefen förlät mig då hon hade en bra dag och inga skott avlossades. Annars gjorde jag inget på jobbet idag!
måndag 7 januari 2008
IT-pucko
Jag sitter och försöker använda varenda hjärncell för att komma på hur man lägger in lite glassiga bilder. Kollat på lite andra bloggar och de ser rätt snygga ut men jag kommer bara inte på det.
När jag skrev min CV en gång i tiden Skrev jag att jag hade kt goda datakunskaper...eh well man kan väl säga att om det inte var ljug så var det åtminstone en hyfsad överdriven sanning. Men min pojkvän är jätteduktig...Räknas det.
Imorgon är jullovet slut och jag skall börja jobba igen. Jag trodde på ngt sätt att jag skulle vara fylld av energi och ta mig an denna vår med glöd och initiativförmåga...Nu när man haft tid att vila och sådär..jo ja..jag har sovit till minst 12 varje dag och läst skräplitteratur..javisstvettu.
Läste igår att inga framgångsrika människor går upp sent på dagarna...då har jag lite problem kan man väl säga..Kvinnan som sa det stod malligt med benen brett isär och armarna i kors och gick minsann upp kl 5 varje morgon. jajamen när man är död finns det tid att sova. Ett jävla showoff betéende om du frågar mig. Härdanefter borde jag gå upp lite tidigare. Jag blev lite inspirerad ändå...och hon verkade så säker på sin sak
Jag har avlagt lite nyårslöften såklart
* Jag skall vara mer effektiv på jobbet och bli duktigare på vad jag gör
Det är ett lite vanskligt mål det där...svårt att säga hur, återkommer med bättre plan
* Jag skall gå ner 10 kg till påsk och fortfarande vara så smal vid nästa nyår att detta löfte för evigt kan strykas från listan.
Det bästa vore att gå ner 15 kg. Då hade jag varit så jäkla smal att folk hade blivit lite oroliga och typ sagt..men skall du inte äta lite, du måste ju gå upp minst 5 kg. och då har jag 5 kg att spela med..det är gött det. Det är en del kakor tillexempel.Son jag MÅSTE moffa i mig..som en hälsokur. mkt bra
Nu måste jag förbereda min nya framgångstermin. Naglar som skall målas och situps som måste göras. Återkommer om hur det ligger till med entusiasmen imorgon
När jag skrev min CV en gång i tiden Skrev jag att jag hade kt goda datakunskaper...eh well man kan väl säga att om det inte var ljug så var det åtminstone en hyfsad överdriven sanning. Men min pojkvän är jätteduktig...Räknas det.
Imorgon är jullovet slut och jag skall börja jobba igen. Jag trodde på ngt sätt att jag skulle vara fylld av energi och ta mig an denna vår med glöd och initiativförmåga...Nu när man haft tid att vila och sådär..jo ja..jag har sovit till minst 12 varje dag och läst skräplitteratur..javisstvettu.
Läste igår att inga framgångsrika människor går upp sent på dagarna...då har jag lite problem kan man väl säga..Kvinnan som sa det stod malligt med benen brett isär och armarna i kors och gick minsann upp kl 5 varje morgon. jajamen när man är död finns det tid att sova. Ett jävla showoff betéende om du frågar mig. Härdanefter borde jag gå upp lite tidigare. Jag blev lite inspirerad ändå...och hon verkade så säker på sin sak
Jag har avlagt lite nyårslöften såklart
* Jag skall vara mer effektiv på jobbet och bli duktigare på vad jag gör
Det är ett lite vanskligt mål det där...svårt att säga hur, återkommer med bättre plan
* Jag skall gå ner 10 kg till påsk och fortfarande vara så smal vid nästa nyår att detta löfte för evigt kan strykas från listan.
Det bästa vore att gå ner 15 kg. Då hade jag varit så jäkla smal att folk hade blivit lite oroliga och typ sagt..men skall du inte äta lite, du måste ju gå upp minst 5 kg. och då har jag 5 kg att spela med..det är gött det. Det är en del kakor tillexempel.Son jag MÅSTE moffa i mig..som en hälsokur. mkt bra
Nu måste jag förbereda min nya framgångstermin. Naglar som skall målas och situps som måste göras. Återkommer om hur det ligger till med entusiasmen imorgon
söndag 6 januari 2008
Darrig start
Jag har skapat 100 bloggar, skrivit två rader och sedan slutat. I min tanke skall bloggen bli sådär fantastiskt kul så folk följer den och får ut något livsavgörande från den.
Jag ska sänka kraven på mig själv denna gång och vara lite mindre pretantiös. Bara skriva nu..för mig och kanske för någon annan om någon känner att den inte har ett liv.
Jag ska sänka kraven på mig själv denna gång och vara lite mindre pretantiös. Bara skriva nu..för mig och kanske för någon annan om någon känner att den inte har ett liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
