Jag har tänkt på en grej med svenskar och våra sociala koder. Vi pratar ju inte jättegärna med varandra och delar ju helst inte ett tvåsitssäte med en främling på bussen. Men motvilligt finner vi ju oss naturligtvis vid att någon sätter sig bredvid..såklart. Det gör oss inte så lite nervösa och i synnerhet om vi snart skall gå av. Då är det jättestressande. Då måste vi visa att vi behöver förbi. Det gör vi inte genom att trevligt säga att ja, ursäkta nu skall jag visst gå av här, ja tack tack. Nixpix. Vi har bättre sätt. Vi börjar plocka. Med bandet till väskan, med vantarna el med ngn påse vi har med. Rena skenmanövrar då vi ofta redan har ett bra grepp och sitter vi ytterst gör vi ju aldrig såhär. Ibland kan jag bli irriterad när folk börjar plocka för tidigt. Sådär nervöst, typ 3 min innan bussen når hållplatsen. Jag vill gärna sitta kvar under tiden och helst inte resa mig hastigt under farten, då jag är rädd för att ramla på något ovärdigt sätt. Ingen någonsin har sagt till mig att nu var det visst dags att resa sig..Istället plockas det med sådan frenesi att jag bara vill gapa- Men människa, jag haaaar fattat. Du skaaaa få gå av. Lugna dig för faaaan!
Men jag förstår, för hamnar man bredvid ngn invandrare el barn så har ju de ibland inte lärt sig detta kodspråk, utan bara sitter där och förstår inte alls varför grannen börjar skruva sig som en jäkla mask. De tänker att man kan säga till. Men det kan man inte. För det är mer praktiskt så här.
